Fick lite bilder på mig och Knap, unikt tillfälle som jag måste se till att det

sker oftare, var så smidig att jag plocka med kameran och la den i sadelkammaren

innan vi for ut så var bara för mig att hoppas på att syster var kvar henna så jag

kunde ringa och leja henne precis när vi hade 5 min kvar hem.

 

Jag är glad att jag började må bättre till efter lunch så kände att det var läge

att satsa på att komma ut på tur. Risig känner jag mig och det syns men värd alla gånger att ta sig ut.

 

Är redo att gå tillbaka till vardagen och hoppas att magsjukan håller sig

borta ett bra antal år eller gärna förevigt tack.